Margit Ohlsson

Kära!

När jag för över 18 år sedan väntade finaste Pontus var jag tvungen att delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jag hade stämplat och för att få nya dagar deltog jag i kommunens program.
Jag satt på en syatelje och sydde, mest grejor till mig själv. Jag var i alla fall sysselsatt och jag älskade att sy.

Men på detta stället fanns ett antal olika människor med olika bekymmer och behov.
Jag kan säga att de flesta storrökte inomhus och när jag kom hem var hela jag inpyrd av rökdoft. Mitt hår, mina flimmerhår i näsan, kläder, hud och hela Susanne mådde så dåligt och luktade inpyrd äcklig rök.
Jag tänkte också på min lilla bebis i magen.

I två dagar stod jag ut så travade jag ner till mitt fackliga ombud och berättade om mitt dilemma.

Nästa dag när jag kom till min "arbetsplats" så fanns det stora skyltar uppsatta där det stod att rökning var förbjudet och det gick till och med folk och kollade att detta efterföljdes.
Själaglad var jag och nu var mina fyra månader där helt rökfria och jag hade återigen segrat och kände mig väldigt stolt och det bästa utav allt var att min älskade son fick en mamma som var i en rökfri miljö. Min son fick således också utvecklas i min mage utan att få del av andra människors äckliga rök.
Snart blir min minsta son myndig och jag kan inte fatta hur fort tiden går.

Ja så kan det gå och behöver jag säga mer än att jag är envis och kan gå på glödande kol för mina barn och för att få rätt.
En liten episod som jag vill dela med er!

Love Susanne