2

Eftertanke....

Kära!

Mina minsta är på festival i HBg och det känns lite konstigt att de är ute ännu. Vi hämtar dem om en liten stund.
Acceptera att de blivit så stora får jag lov att göra.



Ida ringde och sa att hon hade ont i halsen och att hon kände sig lite orolig om hon orkade jobba. Jag har inte hört något ifrån henne så antagligen jobbar hon på. Fyll på förrådet av panodil sa jag till henne.
Krya på dig Idis!!


Snart komme Idis hem och då skall jag pyssla om henne!

Mina kära här kommer en dikt som jag fick lära mig som barn:

Man borde inte sova när natten faller på,
för tänk, då blänker stjärnorna högt uppe i det blå.
Det är så tyst och stilla.
Att sova vore illa.
Jag vandrar mina vägar över slätt och genom skog,
och stjärnorna de följer mig, så sällskap har jag nog.


Det sägs dom är tusen mil och mer ändå från oss.
Än brinner de med stadigt sken, än flammar de som bloss.
Som silver och kristaller
nu deras gnistor faller,
och en annan flammar till när hon har brunnit ut,
så faller hon, då blir det som en strimma rök till slut.

Man kan väl aldrig drömma så grant och underbart,
som själva natten ter sig när de stjärnor lyser klart.
Det är som om det hördes
ett silverspel som rördes.
Man borde inte sova när som natten faller på.
Man borde se på stjärnorna. Man borde vara två.



Ses imorgon!

Love Susanne



Kommentarer:

1 Ida:

skriven

Tack så mycket mamma! Det känns bättre nu, tror sömn var det som skulle lösa allt! :D Saknar er sååååå! Älskar er mest! <3

2 susanne:

skriven

Skönt att höra Ida!

Vi saknar dig också, men det är ju bara en vecka kvar

kram mamma

Kommentera här: