0

Kära barn! En mors kärlek!

Kära!

Jag har hittat något jag vill delger er!

Vilket är störst?







”Hur mycket älskar du mig?”
frågade den lille pojken sin mamma medan hon stoppade om honom i sängen.

Det var en lek som han fick henne att leka varje kväll men han lät henne aldrig vinna.

”Jag älskar dig 85 miljoner, triljoner mil till solen och tillbaka”
var den lille pojkens vanliga utmaning på hennes förklarade kärlek

Men den här kvällen var hon utmattad,
Utmattad efter en dag som började redan klockan tre på morgonen
då hon tröstade honom efter en mardröm
Utmattad efter att ha lagat frukost, lunch och middag och efter att ha städat undan alla hans leksaker som hon ständigt trampade på med sina blåslagna fötter
Utmattad efter en dag som inte innehöll så mycket tid så att hon ens hann duscha

Hon tittade in i sin sons ögon,
samma ögon som hon var för evigt tacksam över att ha varit med att skapa
Hon strök bort håret från hans panna så att hon kunde andas in skönheten
hos denna magiska skapelse

Och medan hon tittade på honom på ett sätt som bara mödrar kan log hon och sa:
”Du kommer aldrig att förstå hur mycket en mamma kan älska sitt barn

Om du blev påkörd av en bil och fastklämd 
så skulle jag finna styrkan att lyfta undan den för dig,

Om du behövde hjälp och jag hade brutna ben
så skulle jag finna ett sätt så jag kunde springa till dig

Om du var hungrig och jag inte hade ätit på en vecka så skulle jag ge dig min enda måltid”

När du vandrar omkring i världen vandrar mitt hjärta med dig 
Vad du känner, känner jag
Jag känner att du är lycklig genom det sätt du håller min hand
Jag hör ditt hjärta viska när du är rädd
Jag vet vad du tänker genom att se in i dina ögon”

Den lille pojkens ögon blev vidöppna
och för en gångs skull hade han ingen utmaning åt henne./Vivian Glyck






 

Den här morgonen. . .
ska jag le när jag ser ditt ansikte
och skratta när jag känner att jag vill gråta

 

 Den här morgonen. . .
ska jag låta dig välja vad du vill ha på dig
och säga hur fint det blev

 

 Den här morgonen. . .
ska jag kliva över tvätten, lyfta upp dig
och ta med dig ut till lekparken

 

 Den här morgonen. . .
ska jag låta disken ligga kvar odiskad
och låta dig lära mig hur man lägger det där pusslet

 

 Den här kvällen. . .
ska jag dra ut telefonkontakten och låta bli att sätta på datorn
och sitta med dig på gården och blåsa bubblor

 

 Den här kvällen. . .
ska jag inte skrika åt dig en enda gång, inte ens det minsta grymt
när du skriker och gråter efter glassbilen
och om den kommer förbi går jag ut och köper en glass

 

 Den här kvällen. . .
ska jag inte oroa mig för vad du ska bli när du vuxit upp
eller fundera lite extra på varje beslut jag har tagit som rör dig

 

Den här kvällen. . .
kommer jag att låta dig hjälpa mig att baka kakor
och jag kommer inte att stå lutad över dig för att tillrättavisa dig

 

 Den här kvällen. . .
kommer jag att ta oss till McDonald´s
och köpa oss varsin Happy Meal så vi båda kan få leksakerna

 

Den här kvällen. . .
kommer jag att hålla dig i mina armar och berätta om hur du föddes
och hur mycket jag älskar dig

 

 Den här kvällen. . .
kommer jag att låta dig stänka i badkaret
och lova att inte bli arg

 

 Den här kvällen. . .
kommer jag att låta dig stanna uppe sent
medan vi sitter på verandan och räknar alla stjärnor

 

 Den här kvällen. . .
kommer jag att sitta nära dig i timmar
och missa mina favoritprogram på TV

 

 Den här kvällen. . .
när jag drar mina fingrar genom ditt hår medan du ber
kommer jag att tacka Gud för Den finaste gåvan som givits

 

Jag kommer att tänka på de mammor och pappor
som letar efter sina försvunna barn,
de mammor och pappor som besöker sina barns gravar
i stället för deras sovrum,
de mammor och pappor som är på sjukhus för att med gränslös sorg
se sina barn lida och för sitt inre skrika att dom inte klarar mer

 

 Och när jag kysser dig god natt kommer jag att hålla dig litet hårdare, litet längre.
Det är då jag kommer att tacka Gud för dig och inte be honom om något mer. . .
. . . utom en dag till

 

- FÖRFATTARE OKÄND -

 

 

Love Susanne



 

 

 

 


 

 

 

Kommentera här: