sorg i en mors hjärta
När min älsdsta dotter Jenny föddes 1979, hade jag två pojkar, Rickard 6 år och Daniel 5 år. Lyckan var obeskrivlig. Men min lycka varade bara i 2 månader eftersom Daniel mycket tragiskt och snabbt omkom i en fallolycka.
Sorgen i mitt hjärta var obeskrivlig. Vissa stunder kändes det som om sorgen tog över mitt liv och mitt förstånd. Den andra stunden möttes jag av en ljuvlig flickbebis som så innerligt kallade på sin mammas kärlek, uppmärksamhet och inte minst min bröstmjölk. Det som segrade var naturligtvis kärleken till Rickard och min lilla Jenny. Jag hade dessvärre ett år av obeskrivlig sorg och bearbetning men jag lyckade komma över det. Såret i hjärtat finns alltid där men blöder mindre och mindre för varje år. Ännu idag fuktas mina ögon när jag tänker på min ljuslockige ängel söm togs ifrån mig så abrupt. Men minnena kan ingen ta ifrån mig, de finns alltid kvar inom mig. Det som också kommer till mig är inte bara förlusten av en älskade son utan också förlust av en framtid med honom och hans blivande barn. (Detta vet jag ju ingenting om utan tror att han skulle ha fått många barn.)
Desstuom vet man ju ingenting om vad livet har i sitt sköte. En pusselbit läggs till nästa pusselbit och blir så småningom till ett helt livspussel. Krasst sett vet man inte heller när den sista pusselbiten läggs.
<Ta vara på varje dag och lev i nuet för imorgon vet vi inget om
Skickar med Carolas "Jag vill alltid älska".
Lyssna och begrunda. Förlåt om jag gråter till den!
Kram Susanne
skriven
Mamma...ingen kan någonsin förstå vad du gått igenom...hur du klarade det är för mig en gåta. Du är den starkaste och modigaste jag vet och jag är så glad över att du är min mamma. Sången är så fin, gråter varje gång...puss min älskade mamma!